messyjessy

Äntligen framme på Koh Tao..

Äntligen själva..

Äntligen i en skön säng, på ett hotell..

Äntligen en fräsch EGEN toalett..

Ja, det ha varit några tuffa dagar här nu. Eller jag få inte klaga.. inte mer än Simon iallafall.

Allt började för tre dagar sedan, på Full Moon Party. Vi hade faktiskt sett fram emot att få ta del av det alla tycker är så himla roligt.. men Simon mådde inte 100. Men han ville köra på ändå så det gjorde vi. Även om det blev en tidig utgång för oss så hade vi ändå känt på pulsen under ett Full Moon Party. Vi sov inte så mycket den natten men va ändå hyfsat pigga dagen efter (igår). 

Vi tog dagen lite som den kom. Vi chillade mest, gick ut och åt och chillade ännu mer. Vi båda kände att han behövde de och att det kunde vara skönt att få ligga i sängen lite. 

Kvällen kom och jag somnade stenhårt med två öronproppar. Vaknade upp utvilad men när jag vände mig om så låg han där, min lilla finis, skakade och sa "usch jag mår inte bra alls"

... Något va verkligen inte som det skulle - matförgiftning. 

Klockan va bara halv 10 och vår tuk-tuk skulle inte komma förens om 3h för att köra oss till båten.. Åh gud, båten... hur ska han klara båten?

Jag kände lite smått panik för såhär sjuk har jag aldrig sett honom. Usch man känner sig så hjälplös när ens käraste ligger helt utmattad på en liten tunn madrass och kan knappt ta ett stadigt andetag. 

Jag började googla en massa, hittade en magmedicin, sprang till apoteket, sprang tillbaka och tryckte in den i hans mun. Han spydde lika snabbt igen. Okej, en ny. HÅLL KVAR DEN! 

Sprang och köpte nytt kallt vatten och tillbaka. Nu va det dags för tuk-tuk. 

Ut i den stekheta solen och vänta... vänta... vi svettades.. Simon svettades mer... jag mådde så dåligt för han skull. Tuk-tuken kom och körde oss på världens svängigaste väg, upp för backar och ner för backar. Och jag som alltid mår så illa på sådana här åkturer kunde bara hålla hans hand och hoppas på att han inte skulle svimma. 

Framme vid båten.. och såklart är den försenad. Simon la sig ner och somnade en stund mitt på marken i skuggan. Jag satte mig jämte honom och kände - gud hoppas vi klarar det till ön. Det ska förresten med sägas - vi va nära på att åka till sjukhuset 2 eller 3 gånger under 1h, men Simon va stark och skulle klara den sista biten. 

Båten kom. Simon såg helt vit ut, matt och hängig. Aldrig sett honom så. Jag tog båda backpack-väskorna, en på ryggen och en på magen. Aldrig att jag skulle låta honom ta den tyngden. Då kunde jag likaväl få den träningen gjord hahah..

Vi somnade båda två på båten - säkert av stress och utmattning. Tog sedan där efter första bästa (dyra) taxin, bara för att få komma fram och lägga honom i sängen. Där somnade han och ha nu legat i 6h. Jag har varit och handlat enkla saker vi kan äta, köpt vatten och bestämt att det INTE blir någon snorkling för oss imorgon. Det få vänta tills dag 3 på ön. Vi kommer att förlänga vår vistelser här tills han mår bra och fram tills dess ska vi bara kurera oss. Imorgon blir det inget annat än poolhäng och massa frukt. 

Nu kanske detta lät väääldigt dramatiskt. Men det ha inte varit så roliga dagar och denna dagen vill jag/vi aldrig uppleva igen. Min finaste Simon, som nu ha somnat för natten.. Allt för dig! ❤️

P.s han mår mycket bättre och ha även ätit och druckit massa. Så mamma Eva och pappa Tony behöver inte oroa sig. Jag har full koll på honom❤️ puss!

Här kommer massa bilder på vårt boende. Super!

Koh tao