messyjessy

*Känsliga tittare/läsare varnas*

Ni som följer min blogg vet att jag har varit runt på olika "historieplatser". 

9/11

Auschwitz 

Fler koncentrationsläger 

Osv

Jag tycker att det är intressant och tycker att man ska ta lärdom va vår historia. För det var inte längesen allt detta hände. 

Jag har mer känt "gud detta har verkligen hänt" eller "va sjukt att jag står här där allt detta ha skett". 

Mer än så har jag inte reflekterat eller lagt mer vikt på de. Utan ha mer känt att det har varit intressant att få se. 

Men idag när vi va på Killing Feelds här i Kambodja idag... då var det inte så "roligt" längre att få upptäcka. 

Vi fick en guidad tur genom hörlurar på svenska. Det som hände va att det var massmord på denna platsen 1979. Flera miljoner mördades genom hemsk tortyr och bara lämnades i massgravarna. 

Den guidade turen va bra och man fick väldigt mycket information. Det som fick mig att reagera första gången va att det fortfarande (än idag) när det regnade kunde komma upp benbitar eller tänder ifrån marken. Gravarna va så djupa så när regnet kommer fram kryper det fram även kläder som människorna hade på sig. När trädens rötter växer fram kan de putta upp klädbitar ifrån marken - detta såg vi. Förstår ni hur sjukt det är? Allt går liksom inte att få upp ifrån marken för de ligger så djupt ner.. 

Vi gick en lång stund och bara lyssnade på mannen som pratade med oss i hörlurarna. 

Vi kom fram till en massgrav där det var ett stort träd. Här hade det mördats inte bara kvinnor men även deras barn. Männen hade tagit barnen och slungat dom mot trädet tills de dog och sen slängt de i massgraven intill. Allt medans mamman fick titta på. 

När jag stod och lyssnade på detta blev allt så verkligt för mig. "Detta va inte ens 50 år sedan, och här står jag?"

Det brast. 

Såhär reagerar jag aldrig.. kanske gjorde jag det idag att jag nu jobbar med barn? 

Jag vet inte... men det bara gick inte att INTE bli berörd. Det var så hemskt att stå där. Att jag bara några år senare kan stå här och titta på de, men sen kan få gå hem i lugn och ro? 

Usch man mår skit... 

Guiden berättade även mer saker men det är ingenting som jag ens vill skriva ut. Fruktansvärt.

En sevärdhet absolut, men jag hade inte velat gå dit igen. 

Egentligen va tanken att vi även skulle till S-21 idag... (ett annat läger kopplat till detta) men jag orkade inte. Det va helt enkelt för mycket! 

Vi ska vara så glada att vi få leva just nu. 

Jag blir bara mer och mer upplyst av hur bra jag har det hemma. Ska aldrig glömma de❤️