♥ ♥ ♥

Det jobbigaste jag någonsin har varit med om. Det var så fruktansvärt tungt och overkligt. Men nu är det värsta över, men smärtan är inte borta. Åh vad jag saknar min älskade Farmor. Det går inte förklara den tomhet man känner. Jag tar detta ändå bra men det går inte hjälpa, ibland brister man ut i gråt och ibland är man lättad och kan prata om det på ett moget sätt. 
Just nu känner jag bara att jag måste få smälta detta lite och jag tror det kommer ta tid. 
Men hur som helst så var det fint i kyrkan och alla var så snälla som kom och visade stöd.

Kan inte på något sätt beskriva min kärlek till min Farmor men jag älskar henne sååå och det kommer jag alltid att göra ♥
Tack för allt min fina! 



| |
Upp